Nu är jag på väg hem! Vilket betyder att det bara är 3 dagar kvar till jul, galet!

Dagens foto är på Linnea och Erika på väg till Utö. Vi åkte och tältade där en natt för några somrar sedan. Det var typ sista helgen innan hösten kom och vardagen började igen så vi passade på att fånga den sista lilla gnuttan sommar. Vi satt ute på klipporna och åt mat, drack öl och tittade på solnedgången och nästa dag tog vi en promenad och hälsade på några hästar och sen satt vi vid bryggan och tittade på vattnet. Ett väldigt fint dygn med fina vänner.

Ojojoj, nu börjar julen närma sig! Dagens foto är från Trysil när vi (familjen, kusinerna och farmor) var där för några år sedan och åkte skidor. Här sitter Sara, Meja, jag och Beata på ett värdshus efter en lång skiddag, därav dem röda kinderna. Eftersom jag missade skidåkningen förra året längtar jag verkligen efter det nu, och så längtar jag förstås efter mina tjejer <3

När Helen fyllde 18 år bestämde jag och resten av våra kompisar oss för att skoja lite med henne. Vi sa till henne att vi skulle ses på medborgarplatsen, men när hon kom dit var det ingen där. Precis på klockslaget vi skulle ses ringde linneas bror henne och sa att hon skulle gå till dressman, där fick hon en ros och en lapp av en kassörska där det i sin tur stod att hon skulle vidare till en annan affär. Tror att det var tre stopp på vägen innan hon kom till restaurangen där vi alla stod väntade. Dem som blev inblandade i affärerna tyckte mest att det var en rolig ide och dem var väldigt hjälpsamma. Jag vet inte riktigt vad Helen tyckte om det, men vi hade i alla fall väldigt kul när vi planerade alltihop!

Hösten 2009 var mamma bjuden på en maskerad i Skåne. Teaterapor som jag och Linnea var hoppade vi på varenda chans att klä ut oss, att dessutom få en långhelg i Skåne var ju ganska mysigt. Så dagen till ära var mamma någon antik gudinna(?), jag en fjäril och Linnea en ryss(!). På maskeraden fanns också familjen Simpson, Charlie Chaplin och en fullgubbe som både luktade och betedde sig just som en sådan. Men bäst av allt var en man som klätt sig som, ja, jag kommer inte ihåg vad han var egentligen, men alla tyckte att han såg ut som en spermie...

Anna och Julle hade kostym maskerad, alltså uppklätt och utklätt på samma gång. Jag och Helen tog det där ganska seriöst och gick klädda så här. Jag i min fasters amerikanska balklänning och Helen i kostym, hög hatt och en rosett som hörde till balklänningen. Vi var väldigt snyggt matchade och troligen dem mest uppklädda där.

Kommer ihåg att det var iskallt, troligen hade vi inte vant oss vid vintern eller låtsades att våren redan hade kommit. Det var i alla fall jag, Erika, Helen och Linnea. En vanlig kväll tror jag. Vi fikade på Espresso house som hade kvällsöppet och promenerade sedan längs skeppsbron och stannade för att ta massa knäppa bilder vid en staty. Fint med helt vanliga kvällar som ändå känns speciella såhär i efterhand.

Min kära pappa kanske inte blir så nöjd över dagens minne men fotot är så underbart så jag måste helt enkelt lägga upp det. Det är en segling för några somrar sedan. Jag, Louise och Helene hade ett löfte om att vi skulle kunna göra armhävningar efter sommarlovet så jag satte hela familjen i hårdträning när vi var ute på vår årliga seglats. Vi körde ett antal styrkeövningar varje dag på klipporna. Vet inte riktigt vad som hände på fotot, tror nog pappa försökte göra rygglyft eller något sådant och skadeglad som jag är satt jag bara och skrattade åt honom. Roligt hade vi i alla fall, och efter sommarlovet kunde jag faktiskt göra åtminstone en armhävning!

En sommar, kanske två år sedan eller så, parkteater, sol, godis och fina vänner. Livet är allt bra fint!

Glad Lucia! Har inte firat så mycket här men vi bakade i alla fall pepparkakor igår och Nathalie köpte lussebullar i svenska affären så lite luciafika blev det.

Dagens minne är en helt vanlig dag på gymnasiet... Eller? Ska jag vara riktigt ärlig så hade jag aldrig i livet klätt mig sådär till vardags, men det var kul att få testa att vara sådär stereotypiskt "tjejig" under ett par månader. Att dessutom få vara hundägare som ser ut som sin hund, byggarbetare som ser ut som super Mario och gamling till gränsen på spöke var ju inte heller helt illa. Alltihop var ju förstås i "Dårfinkar och Dönickar" som vi medverkade i under trean på gymnasiet. Grymt kul var det och det finns tillfällen när jag verkligen saknar det...

Alanya 2009. Det är inte så ofta jag åker på sol och bad semester, har kommit på att det nog inte riktigt är min grej. Men nån gång borde det ju provas i alla fall. Och jag hade det riktigt roligt och härligt med mitt lilla tjejgäng på Helen, Linnea och Erika!

Studenten. Kanske den dagen i mitt liv som har haft den största känslobergochdalbanan. Jag gick från förväntan och nervositet på champagnefrukosten till gråt, nostalgi och tacksamhet på studentlunchen. Sen "kan-inte-sluta-le" och glädje på utspringet och tillslut otrolig lycka och lite förvåning på studentflaket. Ganska konstig dag men också väldigt härlig.

Först och främst massor av grattis till min kära farmor som fyller år idag! Dagens minne är från en av våra årliga julpromenader med farmor, farfar och kusinerna. Fotot är på mig och Meja när vi har hälsat på tomten och sen hämtar lite russin och pepparkakor. Varje år träffas vi alla några veckor innan jul och går på julmarknader, tittar på den stora granen, hälsar på tomten och tittar på NKs skyltfönster. Brända mandlar äter vi alltid också, och köper lotter. Mysigt.

Jag har ju redan visat en bild på vad vi i teaterklassen satte upp i tvåan men musik och dans gjorde också en stor produktion. De gjorde Trollkarlen från Oz. På fotot är Louise som Dorothy och Helene som lejonet, väldigt söta båda två. Liksom dem gjorde för oss så hjälpte vi dem med själva produktionen. Jag var i scenografi gruppen och fick också vara scenarbetare under föreställningarna. Att slippa stressen och nervositeten med att stå på scen men ändå vara med på nåt sätt var verkligen en härlig upplevelse. Dessutom var det ju inte helt fel att få se dem här två fina skutta runt på scen!

Höll nästan på att glömma bort dagens minne, illa, men nu kommer det i alla fall. Fotot är från mormors 70årsdag. Hon och Alf hade en stor fest några dagar tidigare men på själva dagen firade vi lite lugnare med vegansk jordgubbstårta. Ungefär ett år (eller var det två år?) senare firade vi genom att hela släkten åkte till Ven under ett dygn. Det är inte så ofta vi samlas så allihopa så det var väldigt trevligt!

Jag, Linnea, Malin och Louise innan vår studentskiva. Temat var årtioenden, kan ni placera oss?

Sjätte minnet kommer lite sent som ni ser, men än så länge håller jag mig till rätt dag i alla fall! Fotot är från en juldag på Eklunda för några år sedan. Vide, Sara, Beata och Oskar slängde i sig efterrätten och lade sig sedan i soffan och vilade(?) medan Meja lugnt satt kvar och koncentrerade sig på att äta utan att ens märka sina stökiga syskon och kusiner. Det kallar jag att njuta av maten!

Jag, Erika och Linnea var på Zinkensdamms IP och såg Lars Winnerbäck. Dagen började soligt och bra medan vi köade och lyckades fixa VIP band för att komma närmast scenen. Lagom tills vi fick gå in på själva scenområdet började det ösregna, ingen av oss hade regnkläder och eftersom vi trodde att det snart skulle upphöra så köpte vi inte regnponchos heller. Inte de första 20 min i alla fall, sen var vi så genomblöta och började dessutom frysa så vi kunde inte göra annat än att betala det där onödigt många kronorna. Snart var vi alla tre täckta i varsitt vitt plastskynke och under det fortfarande genomblöta. Men trots att det låter och var ganska eländigt så höll vi humöret uppe under hela tiden. Vi gick efter linneas pappas motto "tänk vad skönt det kommer bli sen när vi blir torra igen" och det blev det verkligen. Men höjdpunkten under kvällen var förstås att se Lars Winnerbäck och att stå där och sjunga med i texterna med mina fina tjejer.

Nu är klockan faktiskt över midnatt till och med här så då kan jag skriva: Grattis härligaste, mysigaste, roligaste, finaste Simone! Hoppas du får en helt underbar födelsedag!

Dagens foto och minne är också med henne. Med på fotot är också Linnea och med på minnet är alla mina fina vänner. Det är från sommaren precis efter gymnasiet när vi samlade ihop oss allihopa en sista helg och åkte ut till mitt landställe. Vi trängde ihop oss i sängarna som fanns, myste och flummade på kvällarna (därav fotot) och spenderade dagarna med fotboll, kubb, bad och en liten utflykt med roddbåtar tvärs över fjärden. En väldigt härlig helg helt enkelt!

Vet inte om jag behöver skriva mycket mer än; Gökboet! Galna sminkningar av de fantastiska musikeleverna, hårt karaktärsarbete, föreställningar på stadsteaterns scen och framförallt otrolig gemenskap i klassen. Jag och fina Helen på fotot, och så Susanne i bakgrunden.

Nu, 18 timmar (jag går inte upp kl 7 på fredagar, mamma!) in på andra december kommer den andra julkalenders bilden. Den här från när hela familjen var och seglade med farmor och farfar uppe vid lofoten i Norge. Det regnade och var så kallt att vi hade skidutstyrsel på oss hela veckan, men de lanskapen vi fick se var verkligen svårslagna. Helt oroliga öar, eller snarare berg, runtomkring det bara hav och så små söta byar på varenda ö.

Okej, då kör vi igång. Först ut är i nian på grundskolan när vi åkte på klassresa till Berlin. På fotot står vårt lille tjejgäng på Linnea, Erika, Jazbel och mig och väntar på tåget ner till Malmö där vi bytte till nattåg raka vägen till Berlin. Vi var där i tre dagar, såg massa turistställen, shoppade lite, gick vilse mycket och bodde mitt emot ett "sexmuseum", inte så passande kanske.

Samtidigt hade vi ett projekt i skolan om andra världskriget så det blev massa återkopplingar dit. En kille i klassen skrev om handikappade under kriget och han tog det så långt att han spelade rullstolsbunden när vi var där. Han lånade alltså en rullstol i Stockholm, tog med den till Berlin och åkte runt i den åtminstone hela första dagen (sen tröttnade han). Ni kan själva tänka er folks miner när han kom åkande i rullstolen, stannade vid trappan till vårt hostel och sen reste sig upp och bar rullstolen upp för hela trappan. Vi hade mycket kul över det där och mycket kul annars också. Det var första gången jag kände att vi alla kom nära varandra.